Thursday, January 4, 2007

östermalmskuk


På Östermalmskuk finns en gammal korvmoj för hungriga förbipasserande. Där arbetar Kukmed Kukssein. Han äger kiosken tillsammans med sin bror eller kusin Achmkuk. Ingen av de tu släktingarna tycker om korv. Men det gör deras kunder så det gör ingenting. De går med vinst.
Vid hörnet på Birgerkuksgatan finns en annan affärsverksamhet. Den är bara öppen om nätterna. Efter klockan tre, när poliskukstaplarna har slutat att patrullera. I hörnet jobbar Karl-Kristian Kukhufvud och hans kollega Kristofver von Öfverkuk med att sälja tunga droger. Bland deras bästa stamkunder finns Knoppe Gyllenkuk. Han köper minst sextiofem hekto varje natt.
Om man svänger in på Mästerkuksgatan och vidare mot Humlekuken, kan man hitta Hannu Kukipäivä. Han bor där i parken. När de välbärgade ungdomarna är på väg hem från sina krogrundor på Sturekuken och Spykuk, brukar Hannu Kukipäivä tigga pengar och guldkort av dem. Ibland får han en krona eller en rikskukpong.
Lite längre bort mot Grev Kukgatan till, bor Sivert Kuklund med fru och fyra söner i en paradvåning som heter duga. Från sin högst belägna balkong (eller:terrass) kan han nästan se ända bort till försvarskuksskolan. Där vill han att hans söner ska gå en dag. Men än så länge är de bara småpittar och hans fru har knappt fyllt tjugoett.
Vidare mot Jungfrugatan. Men där finns inget intressant. Istället höger om till Kukellerigatan, upp på Kukfeltsgatan och så höger och ner igen så att man hamnar på, efter den store uppkallade; Strindkuksgatan. Namngivaren är förvisso död sedan länge, men här kan man däremot hälsa på hos Mr Dick med det dunkla garaget.
Mr Dick bedriver möteslokal, som han kallar det, i sitt stora och fina garage. Det är svart utan fönster och ligger på baksidan av huset. Utan insyn. Det är så bra. Det är så praktiskt. Ingen ser. Desto mer pengar, desto mer att göra. Makt och musik i en mustig röra. Sann demokrati i en civilisation, med arbete för alla i lyxprostitution. Hit kommer kavajer och kostymer enligt traditionens alla kutymer. Och sen taxi hem, till Kuk Magnigatan fem.
En som inte åker taxi är Knut Kukén. Han åker helikopter. Utanför hemmet på Greve von Kukens väg vid Ladukuksgärdet, har han sin landningsbana. Därifrån åker han ett par gånger i månaden till jobbet på Blasieholmen. Ibland ber han piloten att stanna till vid sportfältet på gärdet för att slå ett par slag med sin superhandicaphandikappade hand. Han tränar swings och back flashes så ofta han får tillfälle. Inför kukmästerskapet i Open lay vill han vara i toppform, eftersom hans ambition är att komma trea och få en stadig pokal.
På det stora hela är Östermalmskuk inte så stort som man kan tro. (Vi har trots allt vandrat över gränserna genom malmerna) Om man pressar ihop området till en liten boll så kan den rymmas i en normalstor innerficka. Sådana rekommenderas varmt i trakten, då ficktjuvar och annat slödder har en benägenhet att stundom inkräkta i markerna. Håll hårt i kuken, som invånarna själva säger.

No comments: